Tuff kärlek jag ger dig

Återfall. Att falla tillbaka. På något hårt och kalt. På något som förgör och förstör. Jag känner inte dig älskade då du är där. Jag är rädd för den sida du visar mig och för den väg du valt. Igen.
Jag kan inte hjälpa dig. Å det smärtar mig mest. Att stå å se på när du sjunker. Denna totala och tärande maktlöshet.
Mitt liv sattes på paus förra gången och jag blev nedbruten till oigenkännlighet. Det var bara ett år sedan men det får inte hända igen. Jag har inte krafter till det.
Tuff kärlek jag ger dig. En kärlek som ställer krav och undrar. Och som aldrig viker eller sviker. Men jag är rädd för den väg som ligger framför oss. Rädd för hur nära döden du kommer denna gång.

Kvalité framför kvantitet

Funderar på människors inställning till medvetenhet. Vissa vill veta och göra rätt, andra sticker huvudet i sanden och gör inga förändringar. Hur kan det vara så, tänker jag. Är det människans ego som bara ser sitt eget behov och vägrar se andras eller vad beror det på. Ren ovilja eller ren okunnighet? Ren ovilja bör vara värst eftersom man då vet men inte vill göra något. Jag förundras också över människans hysteriska konsumtion som sägs rädda detta land ur ekonomisk kris. Tänker på programmet Ullared och förfasas. All denna skit som säljs och som människor faktiskt köper för att ett halvår senare slänga det på sopberget. Nej, ibland blir jag mörkrädd över människans ointelligens. Det finns personal shoppers men det borde finnas personal smart shoppers! Så kanske vi kan rädda både landet och världen.

Det ska vi fira!

Ibland blir jag bara så arg så hela jag kokar! Å det enda som kan distrahera mig då är nya garner å nya mönster. Här är två fina underbara garner som ska omvandlas till två mössor till mig. Ibland är det väldigt skönt att bara få tänka på sig själv. Just nu känns det som om det behövs. Å idag kan vi fira att jag i dagarna har tagit 1000 bilder med min mobil och att jag igår såg att någon har tittat på min profilvy här på bloggen 1000 gånger! Fantastiskt! Heja mej!

Jag finns vid din sida

Du älskade som så länge har kämpat mot dina demoner. Du älskade som inte vet hur du ska leva ditt liv. Som är vilsen liksom jag. Som söker liksom jag. Vägen mot ett skratt i hjärtat och en god hälsa kanske är lång. Men du kommer att lyckas för du är en överlevare. Liksom jag. Önskar att jag kunde ta dina sorger och binda ihop dem hårt. Strypa dem för alltid. Storasyrror borde få den makten. Imorgon ska jag krama dig hårt. Låta demonerna känna att de har en motkämpe. Vi ska vinna lillebror. Du å jag.

Tänker på tonfisk

Nya dagar kommer. De flesta dimmiga och grå. Vi plockar enris till advent och dricker glögg på bryggan. Nuet är närvarande. Jag tänker på havet och på att jag aldrig ska äta tonfisk igen. Denna fisk som är på väg att bli utfiskad och därmed kommer havets balans att rubbas. Fan för människan och girigheten!

Ge mig din livsvisdom

Sitter ofta ensam med mina funderingar på livet och dess mening. Men just nu, i denna stund insåg jag att det behöver jag inte. Så därför vänder jag mig till dig som läser min blogg. Vad får dig att må bra? Vad har du för knep för att få solen på din sida? Vilka böcker har hjälpt dig i kris? Vilken musik har öppnat ditt hjärta? Vilka alternativa metoder inom sjukvård har du testat med lyckat resultat? Träningsråd? Hur har du lärt dig att lyssna på din inre röst? Listan kan göras jättelång å jag är så nyfiken. Berätta!

Det finns inga harmoniska konstnärer!

Längtar efter förändring och beslut. Acceptans till fullo. Meditationens lugn. Stillheten i mindfulness. Allt övar jag på dagligen i det inre sjökaos jag befinner mig i. En klok kvinna sa en gång till mig: "Det finns inga harmoniska konstnärer!". För visst är det väl så att smärtan kan föra något gott med sig. Mitt skapande är det du får ta del av här. Jag skriver för att jag har ett behov, en lust, ett driv. Detta är min ventil till det rum som så ofta är igenbommat. Där tystnad råder, skam och förtvivlan. Tänker ibland på att det jag skriver är svart och svårt. Men för mig är detta dammen där jag hämtar mitt vatten. Å kanske kan mina texter beskriva en känsla som vi alla har inom oss från tid till annan. Så att man inte ska behöva känna sig ensam.