Kan man gräva upp de döda?

Många syltkakor har det blivit. Sambon säger att jag göder honom när det egentligen är jag som behöver gödas. Jag har tappat en så där 3-4 kilo. Revbenen syns säger han. Jag suckar eftersom mat är svårt att få ner stundvis. Det tar liksom stopp. Det är som om gråten sitter där i vägen. Hittade i all flyttyra alla mina gamla brev. Från brevvänner, mamma och pappa, kort från olika högtider. Pappa fattas mig så det skär i mig. Det var tungt att besöka graven för första gången och se det vita träkorset med hans namn på. Fy faaaan vad det kändes. Det var som om jag bara ville gräva upp honom igen och skaka liv i honom. Men det är så här det kommer att vara nu. Jag kommer att ha pappa-saknad i mitt hjärta. Tillsammans med alla de andra som samsas om platsen där.