Han tittar förbi ibland. Står vid min sida. Klappar min kind som han alltid gjorde då jag var ledsen. Jag minns att när jag var barn kom också pappa-näsduken fram. Den som han hade i fickan hela dagarna. Den som luktade pappa. Jag har sparat en t-shirt från flyttstädningen. Den ligger hårt packad i en plastpåse i min garderob för att inte lukten ska pysa iväg.
Inte en dag går utan att han fattas mig innerligt. Så mycket att jag knappt gråter. Jag tar hand om alla andra istället. Kramar den som är ledsen på jobbet. Den som har för mycket att göra. Eller den som ska avliva sin häst. Då finns jag där som ett ryggstöd. Förstår och stöttar. Klappar.
Just nu undrar jag mest om tårar kan omvandlas till trötthet? För jag kan sova närsomhelst å hur mycket som helst. Men inte en dag går utan att jag saknar min pappa. Hans röst. Hans humor. Hans uttryck. Hans läkarråd. Som då förra veckan då jag gick med ett ständigt hårt tryck över bröstet och andetagen inte hittade ner till lungorna. Linjen var bruten och jag ville bara ringa pappa å fråga om det var farligt? Om jag höll på att få en tyst hjärtattack? Om jag höll på att dö? Men det fanns ingen att ringa. Jag fick ta hand om mig själv. Vara mitt eget ryggstöd. Klappa min egen kind.
Det är svårt med sorg för den ser så annorlunda ut. Å för mig är inte pappa borta. Han är högst närvarande. Hela tiden. Å ändå fattas han mig så det skär i hela mig.
vilken vacker bild toril.
SvaraRaderaoch vilka sorgliga, smärstamma ord.
jag hör dig.
se till att få några kramar du också, när du kan, luta dig tillbaka och låt någon ta hand om dig.
kramar om dig hårt.
och tack för mail,
har inte svarat men blev glad!
Sara säger det så fint här ovanför. Jag instämmer helhjärtat. Och tänker på dig, det gör jag och önskar innerligt att någon ser dig och klappar din kind också. Annars får du be om tröst. Gör det! Ta plats min vän.Kramar om!
SvaraRaderaKram.
SvaraRaderai all enkelhet, men av hela mitt hjärta.
Söta Toril - inte glömma bort dig själv hos alla andra! KRAM
SvaraRaderaKram!
SvaraRaderaNär vår pappa gick bort så sov sig min syster igenom de första tunga månaderna. Jag grät, och hon sov och jag minns att jag tyckte att hon var konstig som inte kände. När det var det enda hon gjorde :) Kram
SvaraRaderaJag minns när jag gick på chakraterapi i min alternativa ungdom. Då somnade jag varje gång, efter bara några minuter. Jag var inte det minsta trött innan, men sen när jag väl låg där på britsen somnade jag som en sten. Terapeuten sa att när chakrana inte är redo att bearbeta viss jobbiga känslor och minnen stänger de bara av och men somnar. Vet inte om jag tror på det, men lite sanning finns det nog. När saker blir tillräckligt jobbiga är det enklast att bara stänga av och sova.
SvaraRaderaAtt förlora en far är absolut så jobbigt att man bara vill sova. Hela tiden.
Kram
Vad fint skrivet om din pappa. Tur att kroppen vet hur den ska ta hand om en när man inte vet själv riktigt. Sköt om dig. Kram!
SvaraRaderaÅh så vackert och sorgligt. Livet - allt på en gång..
SvaraRadera