Tänker på tiden före cancern...tiden då pappa andades. Tiden då jag kunde titta på honom...å på tiden jag fick uppleva med honom. Pappasorgen växer för varje dag. Saknaden blir större. Hemmet han alltid fanns i är antagligen nyrenoverat nu å någon annan har firat sin jul just där. Tänker också på alla de blommor jag plockade och tog in till pappa. Ville att han skulle få uppleva våren eller försommaren. Han tyckte om syréner precis som jag. Vi luktade på dem tillsammans. Berömde doften och de små små blomklasarna. Vi såg det lilla tillsammans. Å pratade om de stora frågorna. Filosoferade. Diskuterade. Nu finns han inte mer. Å jag stannar i andetaget då jag skriver det å tittar på textmarkören som blinkar taktfullt. Det är som det är å jag måste gå vidare. Men pappa finns här inte längre för å diskutera det stora frågorna...å jag känner mig stum.
Du bär din sorg med kärlek -kan man säga så? Det finns något så varmt och kraftfullt i dina ord och jag tror att du också känner det själv. Kanske inte att det vänder eller att sorgen börjat lätta så väldigt konkret, men att du märker att golvet håller och att pappa trots allt finns där. Och du kommer snart att känna att han också fortsätter diskutera dedär stora frågorna tillsammans med dej.
SvaraRaderaTänker på dej, och gjorde det alldeles extra strax innan jul när jag fick ögonen på den handduk med hjärtan på, som du sände mej ifjol. Kram Toril!
Åh Toril du skriver så fint och det gör Nina är ovan också. Och jag tänker på dig då och då. Och de där stora frågorna vi alla diskuterar någon gång, ibland oftare ibland sällan. Det blir ibland för min egen del som en lång dialog inåt-uppåt med vem det än är som ger mig svaren så är det fint. Kanske jag själv, kanske inte. Det jag vill säga är att det finns kvar men på ett annat sätt. Och svaren kommer också på ett annat sätt. Skickar en stor kram och håller dig hårt
SvaraRaderakramar dig på avstånd.
SvaraRaderahåller med både nina och annika.
blev glad att se ifrån dig här.
men förstår att du har det svårt.
kramar ♥
Hör din sorg, men som Nina skriver: med så mycket kärlek. Han finns kvar i ditt hjärta, kanske kommer du att ha dialogen med honom där? Gott nytt år, 2012, kommer inte vara detsamma, det blir något annat. Jag hoppas det blir bra för dig Toril. Stor kram!
SvaraRaderasystra mi. jag sänder dig den hårdaste kramen, fast med värme såklart. vi hörs snart igen, visst?
SvaraRaderaså fint du skriver og så vakre billeder.
SvaraRaderahej fra sophie...